Este texto de Max Gorosch que publica en la revista de la Sveriges radio (19.5.1953) intenta poner bajo otra luz algunos «delirios» suecos sobre España: la mujer española,la preferencia entre toros y fútbol y sobre las cuevas como viviendas que implican pobreza.
«Tjurar och grottor. Vanförestallningar om Spanien» (Toros y cuevas. Delirios sobre España): Hörde ni, 8, augusti 1953, pp.600-601. Radiotjänst.
Hur tänker sig svensken den spanska kvinnan? Säkert ser han framför sig en bild av carmen i Bizets berömda opera: en sydländsk, eldig, obehärskad skönhet, förförisk, svartsjuk, med en ros i håret och en dolk i strumpan, förälskad i en tjurfäktare. Carmen skapades av en fransman, Bizet och tänker man riktigt efter, så är Carmen inte spanjorska -hon är en spansk zigenerska. Den äkta spanjorskan, ja hennes typ varierar allt efter den del av Spanien man är i, men hon skiljer sig väsentligt från Bizets Carmen. Hon är en stolt, värdig varelse, med starkt medvetande om sin roll som maka och mor, som bevakare av moralens bud och bevarare av släkleds levnadsvisdom. Hon har mycket mer av den mörka, viljebetonade, stränga typ som Garcia lorca odödliggjort i Blodsbröllopet och Bernardas Hus.
Vad beträffar vanföreställningar om Spanien i modern tid, skulle jag här vilja beröra två. Turister som vandrar omkring i Madrid, tycker att han bör se en tjurfäktning, för det är ju den populäraste spanska sporten. Han går till Plaza de Toros, Tjurfäktararenan, som rymmer ungefär 40 000 personer, och han finner den glest besatt. Så vill han se på fotboll, för det är kanske hans egen populäraste sport, och på fotbollstadion sitter han omgiven av 60 000 spanjorer, vilket är allt som får rum dår; några tusentals gratistittare utanför är inte inberäknade. Och han får sig en tankeställare: tjurfäktningen är inte den populäraste sporten i Spanien, men väl den mest typiskt spanska. Man tänker anlägga en ny fotbollsstadion, som rymmer fler än den vi nämnde nyss. men ingen tänker på att anlägga en ny och större tjurfäktningsarena.
Då och då ser man i pressen eller hör i sin bekantskapskrets turister beskärma sig över, att de i Spanien finns det det, och skälet är ingalunda alltid fattigdom, vilket vi genast tror, utan de bör därför att de tycker det är praktiskt att bo där. Det är lösa, lätt bearbetade bergarter, och grottorna är inte fuktiga, utan torra; dessutom är de svala om sommaren och varma om vintern. De är snygga, med espartomattor på golvet, många av dem här elektriskt ljus och även andra civilisationens välsignelser, såsom radio. Det finns grottor på upp till fem rum, och de annonseras till uthyrning i tidningarna. Men, invänder man, de måste ju vara mörka; ja det är sant, men här Ni sett att man i Spanien vill ha in dagsljus och sol i boningarna? Det finns fristående hus, in mycket mer sol och ljus än dessa grottor. Här i landet längtar vi efter dessa två saker, i Spanien har man för mycket av dem.
Det är alltså inte i och för sig ett fattigdomsbevis, att folk bor i grottor i Spanien; många av de fristående hyddorna man ser på landsbygden verkar i så fall minst lika fattiga. Apropå det, så skrev en gång för inte så länge sedan en spanjor, som svar på en utlännings påstående att grottorna var ett obestridligt fattigdomsbevis, en artikel där han vederlade påståendet, och som ett litet skämt sade han till slut: Förresten, vi spanjorer behöver inte skämmas för våra grottor i dessa tider; vi har bara varit förutseende och gräva in oss i bergen, som ger oss de bästa skyddsrummen; sådana gräver man ju in i bergen även i andra länder!
Ur Den svarta legenden om Spanien av doc. Max Gorosch 19.5.1953 (Sveriges radio)
«Toros y cuevas. Delirios sobre España»: Hörde ni, 8, agosto 1953, pp.600-601. Radiotjänst.
¿Cómo imagina el sueco a la mujer española? Seguramente ve ante él una imagen de Carmen en la famosa ópera de Bizet: una belleza sureña, fogosa, revoltosa, seductora, celosa, con una rosa en el pelo y un puñal en la media, enamorada de un torero. Carmen fue creada por un francés, Bizet, y si realmente lo piensas, Carmen no es española, es una gitana española. La auténtica española, sí, su tipo varía según la zona de España en la que te encuentres, pero se diferencia notablemente de la Carmen de Bizet. Es un ser orgulloso, digno, con una fuerte conciencia de su papel de esposa y madre, de guardiana de los mandamientos de la moral y conservadora de la sabiduría familiar. Tiene mucho más del tipo oscuro, obstinado y severo que García Lorca inmortalizó en Bodas de sangre y La casa de Bernarda Alba.
En cuanto a los delirios sobre España en los tiempos modernos, me gustaría tocar aquí dos. Los turistas que deambulan por Madrid piensan que debería ver una corrida de toros, porque es el deporte español más popular. Va a la Plaza de Toros, que tiene capacidad para unas 40.000 personas, y la encuentra escasamente poblada. Así que quiere ver el fútbol, porque quizás sea un deporte más popular, y en el campo de fútbol se sienta rodeado de 60.000 españoles, que es todo el espacio que hay; unos pocos miles de espectadores externos no están incluidos. Y da que pensar: el toreo no es el deporte más popular en España, pero sí el más típicamente español. Tienen la intención de construir un nuevo campo de fútbol, que pueda albergar a más personas que el que acabamos de mencionar. Pero a nadie se le ocurre construir una plaza de toros nueva y más grande.
De vez en cuando ves en la prensa o escuchas en tu círculo de conocidos a turistas que están preocupados por estar en España, y el motivo no siempre es la pobreza, lo cual creemos inmediatamente, pero deberían hacerlo porque creen que es práctico vivir allí. Son rocas sueltas, fáciles de trabajar, y las cuevas no están húmedas, sino secas; además, son frescas en verano y cálidas en invierno. Son agradables, con alfombras de esparto en el suelo, muchas de ellas con luz eléctrica y también otras bendiciones de la civilización, como la radio. Hay cuevas de hasta cinco habitaciones y se anuncia su alquiler en los periódicos. Pero uno objeta que deben ser oscuras; Sí, es cierto, pero ¿te parece que en España la gente quiere luz y sol en las casas? Hay casas unifamiliares, con mucho más sol y luz que estas cuevas. Aquí en el país añoramos estas dos cosas, en España sobran.
De modo que no es en sí mismo una prueba de pobreza que la gente viva en cuevas en España; en ese caso, muchas de las cabañas independientes que se ven en el campo parecen al menos igual de pobres. Hablando de esto, una vez no hace mucho un español, ante la afirmación de un extranjero de que las cuevas eran una prueba innegable de pobreza, escribió un artículo en el que refutaba la afirmación, y como una pequeña broma concluía: Por cierto, los españoles no debemos avergonzarnos de nuestras cuevas en estos tiempos; sólo hemos sido previsores y excavados en las montañas, que nos brindan los mejores refugios; ¡Esos también están excavados en las montañas en otros países!
De La Leyenda Negra de España por doc. Max Gorosch 19.5.1953 (radio sueca)